En underlig fredag…

Jag ligger i vår nyinköpta soffa, jag har kommit underfund med att den går att bygga om beroende hur nära man vill sitta varandra. Vi vill sitta nära.

På TV:n är det skidor, det är slalom – jag vet inte vilka som är med – alla är lika, i blåa fula skidkläder, fullt med siffror, nu 2:11:3 pip

I tvättstugan går maskinen, jag funderar varför jag ens satte på den. Och om jag orkar plocka ur den.
Ute snöar det, fina flingor som seglar ner. Flingorna är inte lika stressande som de här på bloggen.
På jobbet så arbetar folk på som vanligt, diskussioner om interna pengar, lönsamhet, budget, kunder osv.
Jag funderar på att duscha, det är skönt…

På Södertälje sjukhus ligger pappa och har ont efter ett Benmärgsprov, där svaren kommer dröja. De arbetar inte “aktivt” på sjukhuset på helgerna. Det verkar bara vara akuta patienter som tas emot. Om detta inte är akut, så vet jag inte vad som är akut. Men jag är ingen läkare, jag är inte ens sjuksyrra, jag är en person som har valt att arbeta med materiella ting – av någon anledning.  Kanske för att jag är rätt blödig när det väl gäller.

Jag svarar sporadiskt på jobbmail, det underlättar för de andra, de kan ta beslut, de kan få min åsikt och kan således jobba vidare.
Jag längtar efter nära och kära. Jag har beställt pappas favoritserie från nätet. Benny Hill, han kommer att bli glad !

Jag måste äta frukost.

/Ela