Inredning

Tjoho – vi sover på hotell

Nej, det gör vi egentligen inte, men det känns så.

Vi har bytt sovrum och det inte som vanligt. Vi ligger med huvudena åt ett helt annat väderstreck. Vi ligger givetvis bredvid varandra, men på fel sida. Tänk vilken vanemänniska man är. Testa, vet ja, vrid sängen 180 grader och byt sida.

I rummet som vi nu har flyttat till finns en lila fondvägg, en sådan där vägg som man som tonåring resonerade “to die for”, men nu är vi inte längre mellan 13-19 så vi får justera den någon dag. Det blir nog lite vitfärg på den.

Lila lär det kanske bli i vårt gamla rum, eller vad säger du L?

Det finns i generna

Mitt första arbete var på DUKA i Södertälje, där började jag praktisera när jag gick i åttan. Min dröm då var att stå i kassan, räkna pengar och miljön på DUKA lockade mig. Mina första veckor där (heltid, två veckor) så dammsög jag hela butiken varje morgon. Det tog ett par timmar. Där fanns då en tjock blå heltäckningsmatta. Själva arbetet att dammsuga var klurigt, överallt stod staplar med porslin, kristall, kastruller mm. Jag fick snitsla mig runt. Det var ett tungt arbete, och rätt jobbigt för ryggen – men jag klagade inte!

De två veckorna gick snabbt, och jag fick erbjudande om att fortsätta arbeta extra där. Vid det laget hade jag lärt mig kassan. Jag kunde ta betalt, med kontakter eller kort. Jag blev snabbt en stjärna på att slå in paket. Jag kunde fylla i Taxfree blanketter och göra alla de sysslor som behövdes. Jag började också lära mig alla porslins och glas serier.

På lagret hade vi ett “vevlager” (jag tror det heter så). Det är en rolig uppfinning där vi lite yngre hade skoj genom att ibland hoppa upp i tomma hyllor när de vevade. Sedan fick de ropa efter oss (det var roligare då, än vad det låter nu).

Jag arbetade i flera år på DUKA, alla helger och alla lov. Ibland även efter skoldagen. Det var supernyttigt detta för mig. Jag tjänade mina egna pengar och kunde göra vad jag ville med dom. Efter något år så bad ägarna om hjälp att skylta i fönstren, det var två stycken superstora fönster som vätte ut mot gatan. Där skyltade vi årstidsvis med vackra dukar, skyltar, porslin, glas, kastruller mm.

Det blev min nya heta grej. Det var oerhört smickrande när massor med människor gick förbi och såg vad jag hade gjort. I samband med detta så fick jag även gå testkurser för att skriva alla skyltar i fönstren och i butiken.  På den tiden (?) så var det inga skyltar som kom centralt utan allt gjordes i butiken.

Ni som har följt mig här vet att min mormor har flyttat till en lägenhet på ett hem, i samband med detta så har mamma hittat en del dokument. Nedan är ett intyg från Finlands Svenska Köpmannaförbundet, där mormor 1946 har genomgått en utbildning i skyltning och textning.